Dagsarkiv: 25 april, 2013

Lyssna till Alexander Graham Bell

Alexander Graham Bell

Den brittisk-amerikanske uppfinnaren Alexander Graham Bell (1847-1922) brukar anses vara telefonens uppfinnare. I själva verket var det flera personer som oberoende av varandra samtidigt höll på att utveckla den teknik vi idag kallar telefoni. Bell var dock först med att ansöka om patent, vilket han gjorde den 14 februari 1876, bara några timmar innan en liknande patentansökan från Elisha Gray. En annan uppfinnare som ofta lyfts fram som en tidig telefoni-pionjär är italiensk-amerikanen Antonio Meucci. Det pågick länge flera patentstrider kring uppfinnandet av telefonen.

Bell experimenterade under 1880-talet även med olika metoder för ljudinspelning. Han försökte förbättra sin rival Edisons inspelningsteknik. Bell använde sig bl a av vaxrullar och vaxskivor. Många olika material testades, förutom vax exempelvis metall, glas, papper, folie och kartong. Långt senare skänkte Bell flera hundra av dessa rullar och skivor till Smithsonian Institution. Men eftersom tekniken som använts fallit i glömska har det varit svårt att ta fram ljudet på dessa gamla inspelningar.
Nu har nya försök gjorts med de gamla inspelningarna, och förra året lyckades ett forskarteam få fram en inspelning av Bells egen röst. Det är en kort snutt där han säger ”Hear my voice, Alexander Graham Bell.”

Smithsonian Magazine har nu lagt ut inspelningen online. Det är en särskild känsla att kunna höra Bells egen röst tala till oss efter så lång tid.
Lyssna här: Alexander Graham Bell’s voice (kräver programmet Quicktime)

Artikel om upptäckten: We had no idea what Alexander Graham Bell sounded like, until now

Maria Eleonora

Maria Eleonora

Det brukar sägas att det är segrarna som skriver historien. En av de historiska personer som genom åren fått mest negativa ömdömen är Maria Eleonora. Gustav II Adolfs drottning och mor till Kristina. Hon har beskrivits som en hysterisk kvinna, galen av sorg efter sin make, en dålig mor och mycket annat. Men Maria Eleonora får sin upprättelse i Moa Matthis kortbiografi ”Maria Eleonora : drottningen som sa nej” (Bonniers, 2010).

Maria Eleonora (1599-1655) var dotter till Johan Sigismund av Brandenburg och Anna av Preussen.
1620 gifte hon sig med Gustav II Adolf, då 26-årig ung svensk regent. Hon skulle aldrig komma att finna sig till rätta i Sverige. Hennes uppgift var sedan, precis som för andra gifta kvinnor, att föda så många och friska barn som möjligt, och helst söner. Ett knappt år efter bröllopet fick Maria Eleonora en dödfödd dotter. 1623 föddes en dotter, Kristina Augusta, som dock dog ett år senare. 1624 fick hon en pojke som var död vid födseln. 1626 födde hon sitt fjärde barn, den blivande drottning Kristina.

Matthis beskriver i sin bok hur svårt det är att skildra en person vars egen röst inte finns bevarad. Det finns knappt några dokument kvar som Maria Elonora själv skrev, och i riksrådens protokoll beskrivs hon av andra, oftast hennes motståndare. Kristinas självbiografi från 1681 ger ingen positiv bild av modern. ”Det är en kunskapskälla man inte kan låta bli att dricka ur, men man bör göra det med eftertanke” skriver Matthis.

Maria Eleonora beskrivs som mycket vacker. Hon hade ett stort intresse för musik, teater, konst och arkitektur.

mariaeleonora

När Gustav II Adolf stupade vid Lützen 1632 förändrades drottningens liv. Maria Eleonora är mest känd för sin enorma sorg efter sin döde make. Hon vägrade skiljas från liket, förvarade kungens balsamerade hjärta hos sig och krävde efter begravningen att få besöka kungens gravvalv.
Matthis visar i boken hur detta troligen var en del av en medveten strategi från drottningens sida, som 1633 hade uteslutits från den förmyndarregering Axel Oxenstierna och riksdagen hade utsett.
Maria Eleonora har också fått kritik av eftervärlden för att hon var slösaktig, och hade planer på att gifta bort Kristina med en dansk prins. Dessa anklagelser bemöter Matthis på ett intressant sätt i boken. Drottningen blev förlorare i en maktkamp med riksrådet.
Till sist beslutade rådet att skilja Kristina från sin mor. Maria Eleonora bestämde sig sedan för att fly från Sverige. 1640-48 var hon bosatt i sitt hemland Brandenburg, men senare återvände hon till Sverige.

Det här är en intressant och läsvärd bok, som sätter ett nytt perspektiv på en tidigare alltför negativt skildrad person i vår historia. Maria Eleonora är en fascinerande gestalt och boken väcker många funderingar hos läsaren.

Maria Eleonora i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: