Dagsarkiv: 4 december, 2012

Sven Hedin och Adolf Hitler

Vi som beundrade varandra så mycket

För 60 år sedan dog Sven Hedin (1865-1952). Han var en av Sveriges främsta upptäcktsresande och äventyrare kring förra sekelskiftet, och dessutom en mycket framstående tecknare och kartograf. Han satt även i Svenska Akademien och var dessutom den siste i Sverige som adlades.

Men idag är Sven Hedin främst förknippad med nazismen. Han hade starkt konservativa värderingar och var en stor beundrare av Adolf Hitler. Inte ens efter krigsslutet ändrade Hedin uppfattning. Hur kunde det bli så?

Axel Odelberg är journalist och författare. I boken ”Äventyr på riktigt” (Norstedts, 2008) berättade han historien om Sven Hedins forskningsexpeditioner och äventyrliga strapatser i Asien.
I sin nya bok ”Vi som beundrade varandra så mycket : Sven Hedin och Adolf Hitler” (Norstedts, 2012) fokuserar han helt på Hedins kontakter med Nazityskland. Resultatet har blivit en mycket intressant och läsvärd bok.

Sven Hedins forskningsresor och äventyr resulterade i många böcker, som översattes till alla de stora språken. En av många som läste böckerna och fascinerades av Hedin var den unge Adolf Hitler. När nazisterna tagit makten tog Hitler kontakt med Hedin. De beundrade varandra och Odelberg beskriver målande hur de överöste varandra med smicker. Samtidigt tog allt fler personer i Sverige avstånd från Sven Hedin. Vilhelm Moberg ansåg att Hedin borde lämna Svenska Akademien.

Odelberg beskriver i boken hur Hedin även fungerade som en informatör åt den svenska regeringen. Eftersom Hedin kunde röra sig i de högsta tyska kretsarna var han en av de som kunde meddela hur man i Tyskland tänkte i olika frågor. Hedin sände sina rapporter med kurirpost till svenska UD.

Hedin försvarade nästan allt Hitler tog sig för, utom judeförföljelserna. Den hyllningsbok om Tredje riket han skrev fick därför inte ges ut i Tyskland. Men det påverkade inte Hedins omdöme om Führern. Inte ens vid krigsslutet ändrade han sig.

Hur förklarade han då avslöjandena om koncentrationslägren? Bildbevisen publicerades i alla tidningar vid krigsslutet. Hedin kunde inte tro att hans fina vänner i den tyska ledningen kunde ha gjort sig skyldiga till detta. Han ansåg att det måste ha varit folk längre ned i hierarkin som var ansvariga, och att de blivit ”provocerade”.

Efter Hitlers död skrev Hedin hans dödsruna i DN. Där skrev han att Hitler var ”en av de största män världshistorien ägt”. Hans beundran av Hitler stod Hedin dyrt. Han blev alltmer isolerad och vännerna färre och färre. Men han gjorde aldrig avbön.

Detta är en välskriven och tankeväckande bok. Det är lätt för oss som lever idag och har alla svar att fördöma de som stod på tyskarnas sida. Vår dom över de som sympatiserade med nazisterna är idag hård. Men hur tänkte en sådan människa? Hur kunde en sådan framstående person som Sven Hedin vara så okritisk? Det är också viktigt att minnas att Sverige i början av 1900-talet var starkt tyskinfluerat. Axel Odelbergs bok är intressant läsning för oss alla.

Vi som beundrade varandra så mycket i bibliotekets katalog

Kan tillägga att i princip alla utgivna böcker av Sven Hedin finns att låna på biblioteket, både hans reseskildringar, forskningstitlar och politiska böcker. De är dock placerade i magasinet.

<span>%d</span> bloggare gillar detta: