Bloggarkiv

Inanna i nyöversättning

Inanna - skymningens drottning

Inanna var den mäktigaste gudinnan i forntidens sumeriska rike, Sumer.

Sumerernas högkultur blomstrade i Mesopotamien under perioden 4000-2000 f.Kr. Man byggde städer som Uruk och Ur. I Uruk har man gjort det äldsta arkeologiska fyndet av hjulet.

Inanna var en symbol för planeten Venus, och sågs som en stark och krigisk gudinna som kunde besegra allt. Hon var också modergudinna som representerade fruktbarhet. Dessutom var hon androgyn och kunde exempelvis uppträda med skägg. Inannas gudinnepersonlighet var motsägelsefull. Hon kunde agera på många skilda sätt och ta olika skepnader.

Sumerernas litteratur är mänsklighetens äldsta bevarade texter. Mest känt är det stora Gilgamesh-eposet, senast utgivet i svensk nyöversättning 2001.

Berättelserna om Inanna är dominerande i sumerernas litteratur. I boken ”Inanna : skymningens drottning” (Atlantis, 2011) presenteras texterna om Inanna i en fräsch nyöversättning av Lennart Warring och Tania Kantola, samma par som översatte Gilgamesh-eposet.

Hela boken omfattar endast 138 sidor, men man anar det enorma arbete som ligger bakom utgivningen. Översättarna har eftersträvat en poetiskt läsbar stil på svenska, utan att ordagrant översätta varje ord i originaltexten. Poesiöversättning är ju alltid en form av tolkning. Det här har man lyckats väl med. Texterna är suggestiva och tankeväckande. I boken finns också ett mycket intressant avsnitt med kommentarer, där du kan läsa mera om vad vi idag vet om sumererna och deras kultur.

Modergudinnan Inanna förekommer i texterna ofta tillsammans med herde- och växtlighetsguden Dumuzi. Kärleken mellan dessa två kulminerade i ett rituellt och heligt bröllop, och besjöngs i kärlekssånger som återges i den här boken. Här finns likheter med Höga visan i Bibeln.

En av de idag mest kända berättelserna om Inanna är den om hennes nedstigning i underjorden. Här finns mängder av symbolik som man kan tolka på olika sätt. Hennes väg till underjorden motsvarar planeten Venus väg över stjärnhimlen. Venus är kvällsstjärna, försvinner under horisonten och återkommer som morgonstjärna tre dagar senare. En sorts återuppståndelse.

Läs dessa mångtusenåriga texter och tänk över hur fantastiskt det är att de har bevarats, att vi kan ge oss på att tolka dem, och fundera ett tag över vad de förmedlar från de människor som levde i Sumer för så länge sedan.

Vilka delar av vår litteratur kommer att finnas kvar om 4000 år, och kommer framtidens läsare att kunna ta del av den? I så fall, vad ska den litteraturen säga om vår tid? Intressanta tankar och frågor.

Inanna: skymningens drottning i bibliotekets katalog

%d bloggers like this: